Har absolut ingenting vettigt att skriva.
Jag har ju hela tiden sagt, lite ironiskt att mitt ansikte kommer blåsas upp som en ballong.
Nu är det inte kul längre, för det har hänt. Har även feber. Så nu käkar jag pencilin. (stavning?!)

Jag bara gråter och gråter. Har visat mina närmsta hur jag ser ut genom kort, men ni borde med få se så ni förstår hur illa det är. Ja, jag kanske behöver lite sympati, bekräftelse eller vad det nu heter. Tror mest att jag menar sympati. Jag längtar så tills smärtan och svullnaden har lagt sig. Maten klarar jag mig utan, (konstigt nog) men jag HATAR att missa saker som jag hade planerat. Hela helgen, då jag är ledig för första gången på länge så skulle jag gå ut, fre&lördag. Tanken på att inte längre få göra det vande jag mig vid väldigt fort. Så jävla jobbigt är det inte att missa det. Istället skulle jag, vi, åka ut till släkten i Svärtinge imorgon och äta middag. MEN, 1. jag kan bara inte visa mig såhär 2. jag kan ändå inte äta.. 3. pågrund av att jag inte äter något mer än lite fil per dag, så är jag jävligt trött, och skulle ändå bara sitta och tycka synd om mig själv.


Fan vad skönt det var att klaga.