Thoughts.



Bilden får mig att tänka på vänner. lycka. festival. det sistnämnda har jag ingen förklaring till varför. Men jag skulle gärna vilja uppleva de 3 samtidigt. Aldrig har jag velat åkt på någon festival lika mycket som på peace&love i somras. i år känner jag inte samma behov och jag känner mig inte lika extas över tanken. (Men jag hade inte tackat nej.) Jag sökte på "världens bästa spotifylista" i brist på fantasi och inspiration, men jag kan inte hålla med om att den var världens bästa. för mina har faktiskt varit bättre, Innan jag tröttnade på dom. Luddigt och tomt prat, känns nästan som om jag pratar med mig själv men att jag samtidigt skriver ner vad jag säger, och tänker. Ikväll är jag ensam. Vilket märks. Det är då typiska-såna-här-inlägg publiceras. men fan. jag älskar det. jag skulle kunna skriva hela natten utan att komma fram till någonting, och utan att ens försöka göra det.


Angels cry.

23 mars
En dag som denna har besökarna skjutit i höjden, utan att det är Söndag.
kanske är det för ni alla där ute är medvetna om vad som hände för 2 år sedan,
och av ren nyfikenhet vill läsa om mina deprimerade inlägg om en förlorad vän. (så blev inte fallet.)
eller så har jag råkat kommentera en blogg med många läsare, vilket gjort så att jag drog till mig uppmärksamhet. i det stora hela är det konstigt, när jag inte har fler vänner än jag kan räkna upp på min ena hand. dvs på fem fingrar. Jag bjuder på en låt som jag vanligtvis inte skulle gillat, men av någon anledning gör efter att hört den på radion om och om igen. "Waitin' for a glimpse of the sun's glow, I know I can stand just pull me back up like there ain’t no hurricane"



RSS 2.0