5 minuter av mitt liv

Tema: människans barn

Jag satt hemma framför datorn, Sliten efter gårdagens bravader. Jag minns att det snöade ute. Rätt mycket till och med.

Kvällen innan ringde jag ett telefon samtal. Jag kom aldrig fram. Men för tillfället gjorde det ingenting. Eftersom det hade gått fram signaler.

Kvällen slutade senare med att jag skickade ett sms där det stod "Jag blir orolig, ring mig när du ser det här. Jag älskar dig."

När jag satt där framför datorn, fick jag höra påstående efter påstående. Jag började gråta även fast det folk påstod för mig inte stämde alls. (För det hade ju gått fram signaler)

Jag bad en vän ringa ett samtal. På grund utav att jag själv var så feg. Min vän skulle senare ringa upp mig igen.

Dessa 5 minuter, i väntan på att min vän skulle ringa upp mig igen var de längsta minuterarna i mitt liv. jag kände rädsla och oro. Men samtidigt kände jag hopp.

Tillslut fick jag nog av väntan och ringde till min vän. Jag ringde en gång men fick inget svar. Började samtidigt ana vad som hade hänt.

Jag ringde en andra gång, och jag fick ett svar. Men det var inte det svar jag hade hoppats på. Allt jag hörde var gråt och skrik.

Det kändes som världen stannade till för några sekunder.

"Hon är död!" Fick jag höra.

 Jag minns att jag sprang ut. Jag behövde luft. Jag sjönk ner i snön och lät mig bli alldeles genom sur. Grät tårar som inte syntes på grund av snö som blivit till vatten. Till sist ställde jag mig upp, men lät fortfarande snön falla på mig. försökte ta in vad jag just hade hört.. "Hon är död, hon är död"

Och allt detta på några minuter - som kändes som en evighet.

Smset jag skickade kvällen innan nådde aldrig fram, åtminstone inte till hon som jag ville skulle läsa det. För då var det redan för sent.

Igår efter praktiken åkte jag direkt till modeklipparna och blev klippt av Heidi. Så nu är jag korthårig igen.  Nästan. Efter det tog vi en runda på stan, jeansjacka,jeanslegins,kofta. Åt även tillsammans med ante&spångan och sen solade jag .

IDAG har jag åkte skridskor med 6åringarna. Saker och ting har ju en tendens att aldrig bli som planerat, så Äntligen säger jag ! Det var kallt och det var svårt. Men det var kul!

OCH varför känns det inte som en lättnad när fredagen är här ? För den är mer stressig än någon annan dag. Jag sitter nu och väntar på heidi och linnea. jag har egentligen inte tid att skriva det här för jag kommer få klagomål över hur seg jag är.. och kanske har de rätt.

Mina bästa är i stockholm just nu och jag ångrar SÅ att jag inte följde med, men på Söndag ska vi åka skridskor ! Jag har längtat hela vintern.. eller hela året.. ja.. länge iallafall.

För en vecka sen fick jag feber, Jag blev frisk. men nu är jag där igen..
Jag har ingenting att se fram emot, ingenting förutom att jag ska se I taket lyser stjärnorna på bio med Carro.s
den har dock inte premiär förens om 10 dagar...







I've got this feeling that there's something that I missed.

Lördagen bestod av fika med mina favorit tjejer på fräcka. Pratades mest om halmstadsminnen vilket innebär mycket skratt . 

 



Nu sitter jag här med huvudvärk, äter chips fast jag inte ska ..  och ikväll blir det bio !
imorgon börjar praktiken för min del, har 5 veckor att se fram emot.......

Igår vid 6 åkte jag ut till Ida, och ca 30 min senare sitter vi alla, jag emelie linnea & Ida i köket med en varsin mcdonalds meny. Efter det gav vi oss ut i kylan för att köpa en massa godis och chips. Kvällen innehöll John tucker must die, singstar & massa prat. Sov alldeles för trångt och väcktes alldeles för tidigt imorse. Men hur mysigt var det inte ..


Nu har jag stått i duschen i 45 minuter. målat naglarna, och sitter här och skriver ett enormt ointressant inlägg.




Jag får ångest när jag tänker att lovet är slut på torsdag och att jag har praktik på ett dagis i 2 månader. För några sekunder vill jag faktiskt dö.