Vägrar att lämna något åt slumpen.
För jag vet. jag bara vet. jag läste några rader på michaela fornis blogg, det som skulle kunna bli allt men aldrig blir något. om att hellre ångra något man gjort, än att ångra att man inte gjorde någonting alls. För mig hade det egentligen inte spelat någon roll, Ångesten som växer när jag gjort något och sedan ångrar det, eller när jag ångrar att jag inte sa det där som jag ville skulle ha blivit sagt. Känns likadan och lika stor. jag tar ofta de säkra före det osäkra. Det kan finnas en lättnad i att ha gjort ingenting alls, en lättnad som aldrig finns där då jag valde att göra något. Hur som haver, efter att ha läst hennes text så fanns det inte längre något tvek. jag tog inte längre det säkra före det osäkra. Jag var så osäker jag bara kunde bli. men responsen blev god. Och för första gången kände jag en lättnad över att ha gjort någonting, istället för ingenting alls. Jag har nu fått den bekräftelse jag behövde och så länge har sökt.