Skriver, suddar ut, skriver, suddar ut. Försöker förklara att jag kan leva på en känsla. Känslan jag får efter jag har en skoluppgift avklarad. det känns som en liten bit av den stora stenen lossar. Det är en härlig känsla. Jag har så mycket skit bakom mig som tynger mig. Det handlar inte om några små arbeten. Det är så många så jag måste sätta mig ner och tänka efter. och det dyker bara upp mer, mer, mer. När jag väl tänk ta tag i saken så måste jag tänka på denna känsla , att fan.. Det är värt det i slutändan!