För kanske är jag den som sitter och jämför
kanske är jag den som ältar, tänker. tänker, och åter igen tänker.
Jag är den som sitter och läser bloggar som innehåller texter
om vänskap så stark, och rader som
"Vi som skickar sms 03.28 bara för att det kommer kännas bättre då,
vi som håller en annan om midjan för att denne har druckit för mycket vin,
vi som kan bli så irriterade på varandra men släppa det på tre röda när den andra
säger att DET VET JAG REDAN eller VAD SKULE JAG GÖÖRARÅ,
vi som har en nästan outhärdlig panik och ångest om måndagsmornarna.
Men också vi som dansar så att folk tittar, som bokar en Greklandresa innan vi vet att vi har råd,
vi som alltid ska dra skämt lite för långt, vi som nog har fler och högre drömmar än många andra,
vi som skrattar tills vi tjuter och lever livet full ut."
och tänker, tänk om. tänk om det var jag som skrev dom raderna.
Leva livet fullt ut. smakar på orden. Det vore något.
Det var en gång en tjejs motto. Hon blev inte mer än 15 år och det var inte förrens då jag bestämde mig,
Jag lever, men jag lever inte livet. Men nu är det som det är.
Och Sally skrev till mig förut, Att allting blir som det ska vara. så. jag accepterar.