Telefonen ringer och det är Ida i andra änden.. Hon ska precis gå av spårvagnen och frågar vad jag gör. "Är det du som går där?" Jag ser ett välbekant ansikte, och visst var det jag. Inte hade jag en aning om att hon menade spårvagnen vid den hållplats jag stod vid när jag sålde min skjorta till Felicia. och inte visste jag att hon var påväg hem till sin mormor som bor på samma gata som jag. Slumpen gjorde så att vi hamnade i mitt kök och lagar till en middag av världsklass, medans vi tvingat mamma att gå ut och fira sin&kevins 10 års dag. Ikväll är det chips och dipp.