Mån 9 apr 2007 19:15 (Uppdaterad Mån 9 apr 2007 22:12) Övrigt, 65 läsare totalt
Inbillar mig själv att allting vi säger och gör har någon betydelse
tänker att allting har en mening att det beror på oss, hur vi känner för varandra.
men ingenting utav det är sant. För det är jag, det är jag som känner inte du
och det handlar inte längre om oss, för du&jag existerar inte längre för du valde,
du valde att släppa taget även fast du inte kan nå upp till det för du håller mig fortfarande bunden, men jag kan inte skylla på dig för jag tillåter det, jag tillåter dig att leka med mina känslor även fast jag vet att det kommer krossa mig totalt i slutändan, för är det de närmsta jag får komma dig, så får det va såhär. för jag behöver dig, det gör jag verkligen.
Intalar mig själv att vi har någonting underbart att vi finner något bra i det vi gör,
att det inte kommer några negativa följder utan att det en dag ska vara såhär, fast på riktigt. men jag vet, jag vet att det inte kommer bli så för både du&jag vet vart vi står för det har vi gjort klart för oss för längesen. men varför kan man inte acceptera det. varför hålla fast vid någonting som man endå egentligen inte vill ha, bara för rädslan att se personen med någon annan ständigt finns där? man måste våga chansa man måste tvingas välja även om det är svårt, och om man tar beslutet att släppa taget får man också ta dess följder & konsikvenser. jag ska inte behöva gå och ha dåligt samvete för någonting som Du valt! för det var du, det var du som valde att det skulle bli såhär inte jag. och även om det värkar som om jag kommit över frågan "varför du håller på som du gör", så ska du veta att den kommer upp ständigt för jag förstår inte vad det är du är rädd för, bara för att vi är någonting, bara för att orden "du&jag" får en mening så gör det ingen skillnad för oss, inte när det är såhär. därför förstår jag inte hur du kan låta mig lida och vänta så som jag gör.. för jag vet, att någon gång snart efter denna långa väntan kommer du bara avsluta allting, helt. & jag vill inte vara med om det.
& jag står fast här, för du låter mig inte gå vidare..
Jag älskar dig.
tänker att allting har en mening att det beror på oss, hur vi känner för varandra.
men ingenting utav det är sant. För det är jag, det är jag som känner inte du
och det handlar inte längre om oss, för du&jag existerar inte längre för du valde,
du valde att släppa taget även fast du inte kan nå upp till det för du håller mig fortfarande bunden, men jag kan inte skylla på dig för jag tillåter det, jag tillåter dig att leka med mina känslor även fast jag vet att det kommer krossa mig totalt i slutändan, för är det de närmsta jag får komma dig, så får det va såhär. för jag behöver dig, det gör jag verkligen.
Intalar mig själv att vi har någonting underbart att vi finner något bra i det vi gör,
att det inte kommer några negativa följder utan att det en dag ska vara såhär, fast på riktigt. men jag vet, jag vet att det inte kommer bli så för både du&jag vet vart vi står för det har vi gjort klart för oss för längesen. men varför kan man inte acceptera det. varför hålla fast vid någonting som man endå egentligen inte vill ha, bara för rädslan att se personen med någon annan ständigt finns där? man måste våga chansa man måste tvingas välja även om det är svårt, och om man tar beslutet att släppa taget får man också ta dess följder & konsikvenser. jag ska inte behöva gå och ha dåligt samvete för någonting som Du valt! för det var du, det var du som valde att det skulle bli såhär inte jag. och även om det värkar som om jag kommit över frågan "varför du håller på som du gör", så ska du veta att den kommer upp ständigt för jag förstår inte vad det är du är rädd för, bara för att vi är någonting, bara för att orden "du&jag" får en mening så gör det ingen skillnad för oss, inte när det är såhär. därför förstår jag inte hur du kan låta mig lida och vänta så som jag gör.. för jag vet, att någon gång snart efter denna långa väntan kommer du bara avsluta allting, helt. & jag vill inte vara med om det.
& jag står fast här, för du låter mig inte gå vidare..
Jag älskar dig.
Kommentarer
Postat av: Anonym
det där
kändes.
Trackback
