20 augusti

De beter sig som om inget har hänt, eller som om allt är redan glömt. De tror att allt flyter på som vanligt. & det har ni rätt i. till en viss del. men det här HAR hänt, och det kommer Aldrig att glömmas. det finns med en någonstans där inne, dag ut & dag in. man blir alltid påmind, det är ingenting man kommer ifrån. Det känns, och det gör ont! Det går att hantera väl. men mycket har förändrats. Sättet man ser på saker&ting, sina nära, och all annan omgivning därtill. Man börjar att tänka mer, börjar att känna mer. Men först och främst lär man sig vad man borde uppskatta. Så synd att de ska vara så svårt.

Allt går uppåt, det går faktiskt riktigt bra. Men samtidigt som jag nyss skrev förra meningen, så kan allt ändras, kan allt falla. För så är det. På 1 sekund kan allt dedär som nyss var så bra, bli så dåligt. Och så håller det på, hela tiden. upp&ner som en berg&dalbana.

Då undrar jag hur man kan kräva av en person
"Den glada igen, som förr" Hur ska man kunna vara den person ni ber om?
Och när det inte går. Vad ska man göra för att vara tillräcklig ändå?

& de sägs att de inte ska behöva gå ut över andra.
Men vad ska man göra då? Hålla allt inne? Låsa in sig och inte prata med någon,
När det egentligen är det som behövs mest? medkänsla.. vad är det?

Egentligen har ingenting förändrats, samtidigt som Allting har.

& jag undrar, hur man kan se, men utan att vilja titta och förstå.
för jag vet att det syns, men man väljer hellre att titta bort.

För det blir lättare så..


"You know though nothin' come easy, you gotta try real, real hard
I tried hard, but I guess I gotta try harder"
 <3

Kommentarer
Postat av: loppan

nae gumman :( " be strong, hold on".

du ska och kommer aldrig glömma men det blir bättre. jag lovar. <3

2008-08-22 @ 17:43:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0