att du är medveten om vilket sätt du "avvisade" mig igår,
genom att inte orka. jag behövde nån, jag ville prata med den
som fortfarande betyder mest i mitt liv. men den tar sig inte "orken till"
vet du hur ont det gör? vet du hur jävla hårt det tog på mig?
DU SÄGER ATT DU BRYR DIG, HUR KAN MAN DÅ INTE TA SIG
ORKEN TILL ATT STÖTTA OCH STÄLLA UPP?

jag behövde dig.
men aldrig mer, aldrig mer !

hur ska jag annars förklara kvällen?
började med mitt dåliga humör redan från början,
träffa iallafall alla underbaringar,
linn madde fellan natta carro g camilla emma linnea
alexandra josse andrea johanna sahra emma maya osv.

var hos filip, träffa sofie från växjö, skulle titta på gonzalo som sjöng
och där brast allt. ANTE oh förstår inte hur mycket jag uppskatta
att du var där för stunden. ser dig och springer ner till dig skiter i
att folk fråga "vart ska du".. krama om dig, gråta. Tack!