tillbaka-blick..




sitter och läser igenom min blogg från från första dagen,
& och titt som tätt dyker de upp ett ämne hela tiden

http://malinjohanssonpett.blogg.se/m_032007.html
fastna för det inlägget.

inlägg från 28 april:
och nyss när jag så stolt erkände för mig själv att
jag börjar komma upp igen, så kom dendär känslan.
men den låter mig inte falla, det gör inget


"men den låter mig inte falla, det gör inget"

vilken lögnare jag är, som bara ljuger för mig själv hela tiden
för nog föll jag allt. det gör jag fortfarande.


en månad senare, inlägg ifrån 27 maj:
saknar när du var en del utav mig, och mitt liv på riktigt
kan inte förstå hur du kunna ta en sådan stor plats i mitt hjärta som du gjorde

du skulle bli förvånad om du visste hur mycket du betydde för mig,
men mest förvånad är nog jag själv.

- måste släppa taget, måste låta dig gå
men de går inte om du inte själv hjälper till.

det var bara ett bevis på att inlägget en månad tidigare var en lögn
annars skulle ja inte, 1 månad senare skrivit att jag fortfarande
"måste släppa taget, måste låta dig gå"


inlägg ifrån 22 maj:
skulle kolla i min mapp
"men allting förändrades"
utan en endaste aning om vad jag nu hade skrivit där..
det första jag ser och läser .. "gör jag rätt i det jag gör,
har börjat tvivla starkt på att jag gör det" FAN! var min
första tanke och tryckte genast ner allting.
Försent.
det förstörde min kväll. att det alltid måste vara nåt, alltid.
Förlåt.


Såklart var jag tvungen att kolla var det var som berörde mig så mycket denna kväll.
Ångrar att jag läste det. det är allt jag kan säga.


kan skriva upp hur många inlägg som hellst som bevisar motsatsen
hur kan jag enns ha skrivit

"Förlåt för att jag ens ägnar
en tanke åt dig förlåt för att
ja bryr mig, Ska sluta med det nu."

när jag sitter och skriver samma sak idag 5 månader senare?
Dethär börjar ju förfan bli pinsamt.

hejdå.

Kommentarer
Postat av: Anonym

okej, jag känner inte dig men så som jag uppfattar det du skriver så är det likadant för mig, fast det har gått 16 månader nu och tankarna försvinner aldrig

2007-10-07 @ 17:21:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0