fler bilder kommer sen..

  
  


Jag har bestämt mig, jag ska till sörping. ingen idé att sitta inne när det är så bra väder.

---

jag kan säga att jag blev helt överlycklig när jag såg min pappa komma där vid fotbollsplanen, plus oscar, iih min unge. men kan medge att det kändes jobbigt också samtidigt, försökte förstå hur det kan vara så att två människor som varit varandra så nära, som tillochmed skaffat två barn tillsammans. inte enns kan ägna en blick eller växla ett endaste litet ord till varann, som tillexempel "hej". men ja, antar väl att det inte är mitt problem. jag bara verkligen hatar dethär med att "glida isär". varför kan allt inte bara vara som vanligt?