Försöker ta mig samman, men faller istället ihop.
och jag vill tro att det finns någon annan där ute som får mitt leende att gnistra. men jag har slutat letat och hoppas nu, jag har helt enkelt insett att det inte finns någon annan. (iallafall ingen bättre än du)

varför gör du det så svårt för mig?

varför kan du inte prata klarspråk med mig för en gångs skull? varför låter du mig sitta och hoppas hela jävla tiden med gråten i halsen? varför kan du aldrig vara ärlig mot mig och varför kan du inte ge mig en chans? en andra chans. jag vill inte vänta längre, jag kan inte vänta längre, det gör ont (för ont). så jag ska gå vidare nu och sluta gräva ner mig i kärlek som inte existrerar. jag ville inte att det skulle bli såhär (men viljan tycks aldrig vara mig till lags).